Hej på er.
I torsdags tog jag tåget uppåt landet en bit. Och igår var det begravning. Det var bland det mest känslosamma jag någonsin varit med om. Tänk att något så hemskt samtidigt kan vara så vackert. Musiken var fantastisk och prästen sa så fina saker så tårarna strömmade ner för kinderna och min näsduk var alldeles blöt. Det var så sorgligt att se sig omkring och se så många, unga, människor i bänkarna med ansikten alldeles förvridna av sorg och smärta. Men nu är det gjort och jag är så glad att jag hade möjligheten att åka hem och närvara.
Resten av dagen igår spenderade jag med min söta kusin Sabina, vi fikade och pratade en hel massa och det var så skönt. På kvällen var jag så känslomässigt utpumpad så jag knappt orkade röra på mej.
Idag har jag fikat lite mer, och pratat lite mer. Så som det brukar va när man åker hem. :) Har träffat fler fina släktingar och mest tagit det lugnt. Nu ikväll såg det ut så här på vår altan:
Daisy spanar ut över trädgården i regnet.
Mamma och pappa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar